PATRIK OCH CHARLOTTA

Patrik och Charlotta vet vad uttrycket ”att kastas mellan hopp och förtvivlan” innebär. Det lär man sig nämligen efter 12 IVF-/ICSI-behandlingar och otaliga besvikelser. Men tack och lov har paret även fått smaka på den oerhörda lyckan.

Patrik och Charlotta är 48 respektive 38 år. De har varit gifta i sju år och ett par i nio och nästan lika länge har deras liv cirkulerat kring en önskan att få barn.

– Vi kom på rätt tidigt i vårt förhållande att vi ville ha barn så vi började försöka. När nästan ett år hade gått utan att det blivit något började vi fundera på om allt stod rätt till.

”Beskedet kom inte helt oväntat, men det var ändå ett litet nederlag för manligheten.”

Paret kontaktade Charlottas gynekolog och Patrik fick komma och lämna ett spermaprov. Det visade på ett lågt antal spermier.

– Beskedet kom inte helt oväntat, men det var ändå ett litet nederlag för manligheten. Och även om jag aldrig tyckt att det är någonting skamligt så var det inget jag ville basunera ut till folk. Att få höra att det är ett ganska vanligt problem var dock en liten tröst.

När orsaken väl var identifierad hamnade Patrik och Charlotta i kö till assisterad befruktning. Efter sex månader blev de kallade till en första behandling - IVF med mikroinjektion. Första gången blev det ingenting. Inte andra gången heller, men den tredje behandlingen…

– …resulterade i en liten pojke, säger Patrik och blir märkbart rörd. Det är mer än sex år sedan men det är fortfarande så känslosamt när jag tänker på det där plusset och vad det har inneburit för oss.

Patrik och Charlotta fick alltså en mycket efterlängtad liten son och därmed skulle deras turer med fertilitetsbehandling kunnat vara över. Så blev det dock inte.

– Efter ett par år började vi tänka att det hade varit väldigt roligt med ett syskon. Vi kontaktade vår klinik igen och köpte ett ”3-pack” behandlingar, lite av ekonomiska skäl men mest för att slippa den värsta pressen och känna att det fanns reservförsök om det nu inte skulle gå på första behandlingen.

Tyvärr gav inte någon av de tre behandlingarna resultat. Paret valde då att göra en till. Och en till. Och en till. Den sista av de sex syskonbehandlingarna visade förvisso ett svagt plus men några dagar därefter fick Charlotta en blödning. Efter detta bestämde sig paret för att sluta.

– Det är så jobbigt när det inte blir. Man hoppas så och tiden från insättningen till dess att det är dags att göra graviditetstestet är så dryg. Det är jättejobbigt.

”Det är nästan som att jämföra med ett spelberoende. Man tänker att nu var det ändå nära, nästa gång kanske det går…”

Patrik och Charlotta höll sig borta från allt vad assisterad befruktning heter i ett år, men sedan började funderingarna och förhoppningarna dyka upp igen och det blev ett nytt ”3-pack”. Första behandlingen blev det ingenting. Andra behandlingen blev det inget. Och tredje gången…

– Ja, där vet vi inte riktigt. Vi testade med ett graviditetstest som visar hur länge man varit gravid och det visade på plus. Men nu, en dryg vecka senare, så visade testet samma längd på graviditeten som förra gången. Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig i denna berg- och dalbana men hoppet finns fortfarande.

På frågan om vad Patrik och Charlotta kommer att göra om den senaste behandlingen ändå inte skulle resultera i ett barn till, svarar Patrik:

– Jag vet inte. Vi har sagt att detta var sista gången men det har vi i och för sig sagt förut. Det är nästan som att jämföra med ett spelberoende. Man tänker att nu var det ändå nära, nästa gång kanske det går. Någon gång får man kanske bara ge upp. Vi gläds verkligen åt det barn vi har och vet också att det finns ett annat liv som väntar nu när småbarnsåren är avklarade.
Ferring Läkemedel AB, Tel: 040-691 69 00