LISA

I Lisas framtidsdrömmar har graviditet, barn och föräldraskap alltid varit en självklarhet. När hennes syster insjuknade och gick bort i cancer vändes livet upp och ner. I sorgen växte en ödmjukhet inför att vad som helst kan hända. Åren gick och tankarna omformulerades från ”när jag får barn” till ”om jag kan få barn”. I Lisas fall blev ingenting som hon tänkt sig – men trots tidigare motgångar har hennes historia ett lyckligt slut. Idag är hon mamma till sex månader gamla Ebba.

När Lisa närmade sig 40 blev det märkbart svårare att träffa någon i samma ålder som delade hennes längtan. Alla hon träffade hade barn sen tidigare förhållanden och ingen var sugen på att börja om på nytt.

”Jag blev nog aldrig tillräckligt kär för att ge upp tanken om egna barn.”

– Jag har alltid levt med mamma/pappa/barn-bilden av en familj och det har varit ett sorgearbete i sig att inse att min familj inte skulle se ut så. Men istället för att gräva ner mig i det började jag undersöka alternativ som stämde överens med mina förutsättningar.

Lisa var säker på att hennes ålder skulle sätta käppar i hjulet för att få hjälp genom den svenska sjukvården. Hon trodde att en behandling i Danmark var hennes enda alternativ. När tanken mognat lyfte Lisa frågan hos sin barnmorska. Där fick hon till sin stora förvåning veta att hon visst hade alternativ i Sverige, åtminstone om hon agerade direkt. Lisa skickade in en egenremiss för att ställa sig i sjukvårdens kö för hjälp till ensamstående kvinnor – samtidigt som hon påbörjade en fertilitetsutredning på en privat klinik. Allt för att hålla så många dörrar som möjligt öppna.

– När utredningen var färdig menade den privata kliniken på att en IVF-behandling var det bästa alternativet med tanke på mina utgångspunkter. Det var dock ingenting som de kunde hjälpa mig med, eftersom IVF för ensamstående inte får utföras på privata kliniker i Sverige. Men precis i samma veva välkomnades jag till sjukhuset för ett inledande samtal.

Plötsligt gick det fort. Eftersom utredningen var färdig väntade bara möten med psykolog, sjukvårdspersonal och ansvarig läkare. Åtta dagar senare var mötena färdiga och Lisa fick veta hennes menscykel där och då tillät att dra igång IVF-behandlingen. Överväldigad bestämde hon sig för att ta möjligheten till de tre försök som sjukvården erbjöd. Lisa svarade redan på första försöket.

– Jag saknar ord för att beskriva min tacksamhet. Jag tänkte att mina förutsättningar skulle kräva en del försök, men hoppades såklart på att det första skulle ta. I början gick jag på nålar och var rädd att något skulle gå fel ändå. Även om graviditeten var ett faktum var det först när jag hörde min dotters hjärtslag vid ett ultraljud som jag la oron åt sidan och vågade fira. Jag skulle äntligen få bli mamma!

Lisa beskriver resten av graviditeten som hennes lyckligaste tid i livet. När dottern Ebba bestämde sig för att komma stod både mamma och pappa vid Lisas sida.

– Mina föräldrar har stöttat mitt beslut från dag ett. Jag tror att lyckan i andras föräldraskap, utöver att själv bli mamma, handlar om att ge sin partner ett barn. I mitt fall var det lika stort och glädjande att få ge mina föräldrar ett barnbarn. De hade verkligen längtat efter att få bli mormor och morfar.

”Ensam är inte stark i den här situationen.”

– Att bli gravid på egen hand är ingenting man bara gör. Jag rekommenderar alla som går i liknande tankar att se över sin sociala situation. Precis som vilken annan ensamstående förälder som helst är man beroende av all hjälp och avlastning man kan få.

Att vara ensamstående förälder är inte ovanligt idag, men långt ifrån alla vet att ensamstående kvinnor kan få hjälp att bli gravida i Sverige:

– Jag har varit öppen om min situation i min umgängeskrets. De som inte känner till min historia brukar frågar om jag ”varit i Danmark” och blir för det mesta positivt överraskade när jag berättar att jag fått hjälp här i Sverige. Jag möts ganska ofta av komplimanger om att jag är modig och stark. Jag tror faktiskt att behandlingar för ensamstående kvinnor kommer bli vanligare nu när det kan göras både genom sjukvården och på hemmaplan.

Vid Lisas behandling klarade sig ytterligare ett befruktat ägg hela vägen. Det betyder att ett ”potentiellt syskon” till Ebba väntar i frysen på sjukhuset.

– Idag är Ebba sex månader och jag lever i nuet, även om jag är medveten om att jag inte blir yngre. Tanken på en ny behandling skrämmer mig lite, eftersom min första graviditet var så fantastisk. Tänk om det blir tvärtom nästa gång? Idag har jag Ebbas och min vardag att ta hänsyn till och jag vet inte om jag är beredd att hantera sorgen om det inte fäster. Samtidigt har jag fem år på mig att ta ett beslut – och man ska väl aldrig säga aldrig?
Ferring Läkemedel AB, Tel: 040-691 69 00